!

Du gör mig så arg! Hur svårt ska det va?! Och hur svårt ska det va att förstå? Men skitsamma, stampa på den som redan ligger ner, gör det.

Å inte ett ord kan man nämna för att man ändå är så dum och tänker på andra före en själv. Fan så jävla korkad.

Det är ju lix åt helvete med alltihop.

Suck suck mitt hjärta men brist inte

Men snart gör jag det. Man ska fan leva själv för då är det ingen risk att bli sårad av den människa man älskar mest av allt i hela världen. Det gör inte lika ont att bli sårad av människor man inte tycker om på det sättet.

Jag undrar bara vad som gick fel? Varför? Men jag får inga svar. Jag kan inte heller förstå varför folk gör såhär mot människor de påstår sig älska..? 

Men som vanligt sätter jag alla andra före mig så mitt mående får jag ta tag i sen nån gång. Man når bristningsgränsen när den man älskar tror man gör allt för att jävlas, de kan inte se att det finns folk som bryr sig.

Är tom och ordlös. Jag vet inte vad jag vill.

Jul jul strålande jul

Julen står för dörren, jag älskar allt som har med julen att göra. Pyntet är framme , allt är snart klart men julstämningen är borta.

Jag har ett samvete som tar död på mig. Det handlar om min moster som gick bort förra året dagen före julafton. Jag fick inte veta föränn den 25:e, men det spelar ingen roll. Jag tänker otroligt mycket på det, att man slutade hälsa på. Vi bodde i samma stad men det är flera år sen jag var dit. Innan det gick det också år men jag minns hur ledsen jag var efter senaste besöket.


Hon hade blivit så sjuk och kunde inte prata längre, det kunde hon när jag va dit när jag va yngre. Efter hennes död så tog jag reda på en låda med julsaker och det är tungt att ställa fram dom. Just att dagen före den enligt mig mysigaste på året så gick hon bort. Sen mormor dog så firade hon och min andra moster jul ihop ibland men annars var hon nog själv med sina assistenter..

Varför var man aldrig dit? Nu är det försent. Verkligen ett bevis på att man är dum i huvet ibland..


Samtidigt som jag älskar högtider så är de otroligt jobbiga. Jag tänker ofta på min mamma som inte kan delta medans man kanske själv sitter med goda vänner på midsommarafton. Ja jag måste leva mitt eget liv också, men samvetet tar kål på mig ibland.

Jag är så förbannad och ledsen över att sjukdomar finns och det är orättvist att folk som fan aldrig gjort nåt för att förtjäna det ska råka ut för det! Varför just min mamma? Jag har aldrig förstått och kommer aldrig göra. Livet är verkligen orättvist ibland. Jag älskar min mamma mest av allt, men fick jag en önskan så skulle hon få bli frisk.


Denna julen blir konstig och annorlunda på många sätt.. Dags att torka tårarna och tvätta bort mascaran som runnit. Adjö.

Liknande inlägg