Hopplösheten

Ikväll har jag slagits av en tung känsla av hopplöshet. Känslan av att mitt liv aldrig kommer resa sig och bli bra igen. Känns som att jag förevigt kommer vara fast i denna jävla nedåtgående spiral.

Hittade kort på Fredde som jag inte visste jag lagt på det stället.. Saknaden efter Fredrik och sommaren som var tog över allt. Panik på panik återigen. 6 jävla månader utan mitt hjärta och de blir aldrig färre, bara fler.


Jag ångrar inte mitt besök idag för fem öre även om jag kanske återigen vänt ner på botten. Jag vet att jag inte kan ha för många ok dagar på rad, tillslut måste de ta slut. Fyfan vad bitter jag låter men jag saknar Fredrik så jag tror jag blir galen. Vaka över oss inatt också ❤️




Liknande inlägg

Kommentera här: