Lite tårar
Ibland brukar jag tjuvkika på Hampus när han sover och jag är så glad att det är han som ligger där. Han som alltid är där på sista trappsteget innan man rasat till botten.
Jag blir ledsen över Fredrik än. Jag blir ledsen när jag minns hur jag mådde under tiden på sjukhuset men även tiden efter han dött. Jag blir inte ledsen på samma sätt, men ledsen över att en ung människa fick avsluta sitt liv så tidigt. Ledsen över att han inte fick uppleva sommaren som han gillade allra bäst.
Det är svårt att acceptera att livet är vad det är. Det är svårt att leva med skuldkänslan över vad som hänt, men sen Hampus kom in blev det lättare. Klart vänner och familj fanns men just då i mitt liv hjälpte inte det. Jag struntade i allt och alla.
Jag är glad att se fram emot vad livet har att ge igen efter den absolut tuffaste tiden i mitt liv. Nu ska jag ge Hampus som sover en puss på kinden och sen säga godnatt jag med.
Tack för att ni finns allihopa som aldrig gav upp på mig när jag själv gjorde det <3
skriven
😘❤️