Nyhet

Tankar om livet snurrar på, så är det för oss alla, dock har jag på senaste faktiskt tagit mig upp igen från det senaste fallet nedåt..
 
Jag kan inte förstå att efter 6,5 månader så kan jag se lite ljust på livet igen. Sorgen och saknaden efter Fredde försvinner aldrig, men den har förändrats. För en månad sen såg jag endast mörker. Jag hade bestämt mig att mitt liv va över trots att jag bara är 25. Ingenting kunde någonsin bli bra igen.
 
Det är inte på topp helt klart, men att kunna säga att jag faktiskt är glad igen känns så skönt. Det är långt kvar av livet, men det kanske blir bättre. Hjälp från andra kan kanske ta mig på toppen igen en dag.. Då kan jag förhoppningsvis se tillbaka på de fina minnena jag har kvar, alla goda och bra stunder, inte bara döden och sorg. Vilsen är jag ibland men det får jag ta.
 
Ett steg påvägen tillbaka är att jag nu bestämt mig för att göra mig av med soffan som står i Ostvik, den som jag inte tog med till nya lägenheten men inte kunde göra mig av med för alla minnen. Var inte beredd att släppa den just vid flytten och min snälla pappa lät mig ha kvar den tills jag kom till en punkt när jag kunde.. Dit har jag nått nu så.. Minnena finns alltid i hjärtat ändå. En dag kan jag nog kanske packa undan lite av alla grejer jag har kvar då jag inte måste kämpa mig kvar vid dom för livet.
 
Jag är glad för min skull och hoppas alla andra är det.

Kommentera här: