9

Det kom en månadsdag igen och det är alltid tufft. Jag hatar att ens tänka tanken men de blir ju bara fler, aldrig färre. Det känns så sjukt att det är 9 månader sen vi hade en konversation. Jag saknar dig Fredrik, livet är inte rättvist.
 
En fas, det är alltid det man går igenom tydligen. Att jag ber om "ursäkt" att jag gått vidare är en såkallad sån, men det som stämde bäst var nog att det är nog bara för mig själv. Jag har en ständig påminnelse att jag har dåligt samvete för att livet gick vidare. Min syn på en sorg blev att man ska alltid gå runt och må dåligt, livet ska aldrig bli bra igen. Nu blev det ju bättre och därför lider samvetet. Konstigt hur man är funtad igentligen. Man finner sig rätt ensam i detta eftersom det inte kommer på tal så ofta, vad som har hänt. Ibland sprängs man nästan bara för att man måste få prata, men med vem? Det går inte göra med alla och inget jag vill.
 
 
Jag och Hampus va iallafall förbi graven idag och jag VET att Fredde tyckte att jag va dum i huvet som for dit i hällregn och dessutom hade med mig rosor, det hade han tyckt va töntigt :) Sen när vi skulle fara så fick vi strömtorsk med Oldsen på parkeringen till kyrkogården och även om jag vet att kolen är dålig i generatorn så kan jag inte låta bli att tänka att Fredde hade ett finger med i spelet för han hade sagt "Jävla Eddie Meduza sluskar". Haha.. :) Sov gott Freddie.
 
 
Vi har haft chips och dipp kväll, inget roligt väder att göra nått alls i. Vi har även planerat en resa till Ullared nästa sommar, eller JAG har iallafall planerat ;) Kanske åka ner på Power Meet en vecka och sen ta en vecka för att bara upptäcka södra Sverige. Man kan ju lasta rätt bra i Oldsen som är 6m lång :) Nää får se vad kvällen och resten av helgen har att erbjuda, käntes inte som nånting alls.
 
 

Blä

Jag önskar att jag inte hade sex mil enkel väg till mitt jobb. Det är så tråkigt att försöka he sig isäng tidigt när det finns så mycket annat kul att göra... Men å andra sidan kanske man inte är kvar i gruvan förevigt. Jag är iallafall glad över mitt jobb, det är roligt men skulle gärna gå skift;)

På fredag ska jag förbi Fredde och tända. Dagarna före tänker jag ofta tillbaka på just dagarna före han flög iväg och allt som hände då. Det gör så ont i mig. Lugnet har iallafall lagt sig i lägenheten sen Hampus kom in i mitt liv. Tror Fredde var han nu är någonstans är glad att jag kom på fötter igen, det ville han att jag skulle göra. Fredde finns ju alltid i mitt hjärta ändå.


I helgen blev det Cadillac båda dagarna, en från 1955 och en från 1968. Jag hade trevligt och det va härligt att åka nercabbat i sommarvärmen! Kommer nog bli en trevlig sommar ändå. Puss på er ❤️














I think im going slightly mad

Livet rullar på i en jävla fart. Knappt en minut över att sitta still men det är ju bra på sitt sätt. Träningen fortfarande åt helvete men vad gör det om hundra år?

Hjärnspöken kommer och går men på senaste har mitt humör sväng väldigt hårt och fort. Tycker mest synd om stackars Hampus som ibland får stå ut med det, men jag vet inte riktigt vad det beror på heller.


En annan sak jag kommer på mig själv göra ibland är att jag på ett sätt ursäktar att jag gått vidare. Jag är väldigt noga med att tala om att jag aldrig kommer glömma Fredde men att livet ljusnade en dag.. Och jag hoppas väl att varje vettig människa ändå förstår att man aldrig glömmer. Det lever med mig hela livet och jag tänker ändå på honom varje dag, platsen i mitt hjärta har han också kvar. 

Det kommer förhoppningsvis en dag när jag slutar "be om ursäkt". Tur jag har min fina fina Hampus som lyssnar, förstår och gör vad han kan när det går utför. Allt kan inte han fixa men han försöker ❤️ 


9 månader har snart gått och det är ändå så sjukt. Det värsta är att jag glömt hans röst.. Jag hör den inte när jag tänker på minnen, ser bara bilder.. Livet är inte rättvist Freddie. Vi saknar dig allihop.


Hampus ❤️

Liknande inlägg