I think im going slightly mad

Livet rullar på i en jävla fart. Knappt en minut över att sitta still men det är ju bra på sitt sätt. Träningen fortfarande åt helvete men vad gör det om hundra år?

Hjärnspöken kommer och går men på senaste har mitt humör sväng väldigt hårt och fort. Tycker mest synd om stackars Hampus som ibland får stå ut med det, men jag vet inte riktigt vad det beror på heller.


En annan sak jag kommer på mig själv göra ibland är att jag på ett sätt ursäktar att jag gått vidare. Jag är väldigt noga med att tala om att jag aldrig kommer glömma Fredde men att livet ljusnade en dag.. Och jag hoppas väl att varje vettig människa ändå förstår att man aldrig glömmer. Det lever med mig hela livet och jag tänker ändå på honom varje dag, platsen i mitt hjärta har han också kvar. 

Det kommer förhoppningsvis en dag när jag slutar "be om ursäkt". Tur jag har min fina fina Hampus som lyssnar, förstår och gör vad han kan när det går utför. Allt kan inte han fixa men han försöker ❤️ 


9 månader har snart gått och det är ändå så sjukt. Det värsta är att jag glömt hans röst.. Jag hör den inte när jag tänker på minnen, ser bara bilder.. Livet är inte rättvist Freddie. Vi saknar dig allihop.


Hampus ❤️

Liknande inlägg

Kommentera här: