Hur hans familj ställts inför det ofattbara. Rädslan över hur man ska orka ta sig igenom morgondagen... Det finns inga genvägar och man får helt enkelt ta en dag i taget.. Känslan av hopplöshet, att det aldrig blir bra. Livet återgår aldrig till som det var innan och det ska det inte göra heller...

Men livet kan återgå till skratt och glädje igen. Tyvärr när man är såpass nedbruten och i svår sorg så tror man inte det. Det spelade ingen roll om min bästa vän eller en främling sa åt mig att det kommer ljusna en dag, man blev bara förbannad och tyckte att de kunde ju fara åt helvete för man bestämt att det blev aldrig bra igen.

Det enda som kan på lång sikt ordna detta är tid. Allt måste få ta sin tid. Det är många stadier av sorg man ska gå igenom.. Imorgon ska livet få försöka bli som det var igen, även om mina tankar mest jämt är hos Jonte med familj. Sov gott och vila i frid gamle vän ❤️