Här ligger jag återigen i min säng och bara snurrar runt. Förbannad för att jag blev väckt ur min eftermiddagslur.. Nu har jag gått igenom två dagar utan ett nå att göra på jobbet och det är fan inte roligt. Det är ett jävla straff att gå runt där och hänga läpp 10 timmar/dag. Men jag måste vara där för att få lön, men nu känns det otroligt lockande att va hemma. Det är fan inte värt det..

 

Men så mynnar allt ut i att man ska ha pengar. Att bli vuxen är fan det dummaste jag gjort, man skulle lagt av när man låg på topp. Jag vill bara dra härifrån. Inte föralltid, men jag skulle nog behöva ett äventyr nu. Man gör som bara samma lika, kommer hem och suckar över att det ser ut som ett bombnedslag efter katterna. Lapar sömn tills det är dags att sova igen, stiga upp före satan, jobba, hem osv osv.. FUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ jag är så less! Less på mitt jävla skräpliv!

 

Jag som brukade va en hyfsat rolig spontan person som inte ofta backade för dumma ideér. Nu har jag bara snöat in i min lägenhet och blivit anti nästan all social kontakt. Inte med mening, det har bara blivit så. Jag vet inte ens varför jag skriver?

 

Jag smider planer jag ändå inte lär utföra. Lika bra att spärra in mig nu. Jag är sjuk.

"Olyckliga människor dom är ofta till besvär

och vi är nog för svaga för att klara av det här"