Jag har en skuldkänsla som tynger mig och den drabbar mig ofta när jag har kul. Kanske sitter och grillar i det fina sommarvädret, då kan det slå över mig att här sitter jag och har kul medans han inte finns längre. Mitt liv gick vidare tillslut, jag träffade Hampus, det ordnade upp sig, men jag kommer aldrig glömma.

Skulden får jag nog leva med länge, men det får väl vara så.. Sorg är svårt. Saknaden är svår. Det är svårt att inte längre nämna så mycket om det heller... Det ställer till med hjärnspöken. 

Ligger ensam och åskrädd, blir förmodligen ingen sömn inatt heller. Får väl fundera på livet lite mera då..