D-day upon us

Imorrn är dagen här. Dagen för ett år sen då jag och min omgivning förändrades. Jag pratade med en gubbe i gruvan i veckan som förlorat sin fru, han sa att inför varje årsdag så känner man det i kroppen..

Det kan jag hålla med om. Igår slogs kroppen ut av en jävla huvudvärk och en trötthet utav dess like. Jag skulle ju och träna på kvällen, var bara glömma. Humöret på botten..


Just nu för ett år sen satt vi i Umeå och de hade börjat stänga av mediciner. 

Timmarna som följer väntade vi på dödens ankomst. Hur sjukt är det inte..?

Liknande inlägg

Kommentera här: