Åh :(

Idag kom jag till insikt att lillkatten måste få flytta... Det är med sorg i hjärtat jag säger det, men jag har verkligen försökt att få allt att gå ihop länge nu med katter och hund men det går inte...

Jag har minst två djur för mycket i min lägenhet. Min egen katt hade jag aldrig skaffat för 7 år sen om jag visste vad jag vet nu. Då var väl säkert tanken att köpa hus med min dåvarande sambo... Men livet tar andra riktningar helt enkelt.  Han verkar så ledsen sen han vart tvungen bli innekatt igen så vi får se vad jag ska ta mig till..

Lillkatten fick jag ju helt enkelt ärva efter Fredrik. Jag tyckte aldrig han skulle skaffa katt eftersom jag visste vad jag visste då, men han gjorde ju som han ville. När Fredrik dog kände jag att lillkatten inte skulle behövt dö han med bara för det... Så jag tog hand om honom. Det är nästan som att ha ett litet barn. Man måste ligga steget före honom när man tänker för annars knäcker han en.

Hunden fick jag på köpet med Hampus och han måste ju tyvärr med sorg i hjärtat åka till hundhimlen av olika anledningar... 


Det är trångt i en tvåa. Jag hade önskat att jag kunde ha kvar mina älskade katter men då vill jag ha hus... Och eftersom jag inte har nån aning om jag bor i hus om 3 månader eller 5 år så blir det bäst för katterna om de får nya hem... Åtminstone en av dom men gärna båda två..

Man ska inte ha en babiljard djur i lägenhet och spec när man som oss jobbar mycket och är borta mycket på helgen. Hur jävligt det än känns vill jag bara att de ska få det bäst i slutändan och bäst är kanske inte just hos mig.. :( 



Hey

Livet går framåt i en rasande fart. Idag är det faktiskt 11 månader sen jag träffade Hampus. Vi satte "vårat" datum den första kvällen vi sågs för vi har faktiskt suttit ihop sen dess. Tänk vad saker och ting förändras med tiden... Det är 1,5 år sen Fredrik gick bort nu i slutet av februari. Han visar väl Jonte runt däruppe vars de än håller hus..

Jag gillar livet nu. Eller det har jag gjort länge, men oftast överlag så är livet väldigt bra. Jag är nästan rädd att något ska hända och att det här ska ta slut. Även om det kommer ske förändringar i livet detta år så är det något man får anpassa sig till. Det tar ett tag men det ska nog lösa sig.

I helgen blev jag med ny bil också. Vi tog ett beslut att köpa ny bil eftersom vi ska gifta oss och behöver en med drag. Oldsen va för tung, får knappt dra nåt med den och att montera drag kändes otroligt jobbigt... Då blev det en Pontiac från 1960 istället.



Nu ska jag krypa ner hos Hampus en stund och bara vara glad över att han är min och allt annat bra som finns i mitt liv. Att höra honom snarka är lugnande för mig. Godnatt!






Bed of roses

I fredags var vi på Jontes begravning, den vackraste jag vart med om. Den vackraste kista jag sett. Allt va så Jonte och det kunde inte blivit bättre.

Vi fick följa honom ända ut till sista vilan. Vilket värdigt och vackert farväl av en människa som inte längre är med oss.. Det var så fint mitt i all tragedi. 

En familj som kan börja på sin hantering av sorgen. Man läker aldrig och man blir aldrig som förr, men jag hoppas att de kan hitta glädjen igen och lära sig leva med sorgen som det blev för mig. Jag bär den alltid med mig, men tillåter mig att skratta och vara glad idag. 


Vila i frid nu Jonte och jag hoppas du är på en bättre plats som du önskade. Vi är många kvar härnere som saknar dig men så länge vi minns är du inte död.
Sov gott ❤️








Liknande inlägg