There is nothing in this world i wouldnt do

 

 

En födelsedag till har passerat och det står klart att man inte blir yngre iallafall. Många gånger längtar jag tillbaka till moppetiden, högstadiet och gymnasiet. Skulle för en stund bara vilja slippa räkningar, hyra, trasiga bilar och allt annat som kommer med vuxenlivet. Men, det är ju vad det är.

 

 

Ibland brukar jag fundera på hur mitt liv skulle sett ut om inte allting hänt... Enligt min psykolog är det fullt normalt att göra det. Min skuldkänsla som jag känner tyckte hon inte jag skulle ha, men det är inte bara att göra sig av med den.. En sak är säker, jag hade inte träffat Hampus. Jag hade aboslut inte vart på den plats jag är idag, ha det umgänget jag lärt känna och sen en hel del andra saker.. Fundera måste man ju få göra, jag är iallafall nog frisk i huvet att jag vet att det är inget som kommer inträffa.

 

 

Jag är så glad att jag hittade just Hampus. Det borde nog bara vara vi två helt enkelt.

Snart är årsdagen efter Fredriks död på ingång och någonting i mig oroar mig över det. Varför vet jag inte, men kan bero på att jag förmodligen kommer tänka tillbaka mycket på livet då och destruktiva livet efter. Jag tror att det kommer bli mindre med åren, men än känns allt rätt färskt.

 

Men å andra sidan, vad som händer i framtiden får såklart framtiden utvisa. Det har vart ett tufft år på många sätt och vis, det är inte över bara för att årsdagen kommer, men det blir lättare med tiden. Jag tror ändå att Fredde kikar in och är glad att Hampus är här och tar hand om mig. Det behövde jag verkligen!