Sitter i soffan och suckar. Har dragit mig hit från sängen som jag spenderat de senaste dagarna i. Eller jag har jobbat men inte idag. Jag åker inte underjord med feber. Det är fan förjävligt att åka ner när man är förkyld pga trycket som uppstår. Känns som att huvet ska sprängas.

 

Måste vara fräsch imorrn för träning, core och zumba står på schemat. Vill gärna dit så det får fan ge sig nu.

 

Annars då? Jag känner att det går väldigt upp och ner hela tiden. Uppenbarligen är det något som driver min livsvilja men jag vet inte vad och hur länge. Ibland slås jag av den där hopplösa känslan att livet aldrig blir bättre. Det är svårt att hantera alla tusen känslor som springer genom kroppen samtidigt. Vill gråta men har ingen ork.

 

Fan ta detta.