Så var det helg igen. Jag tänkte över mitt liv i torsdags efter jag besökt min fina vän Roger. Jag kom till insikt att efter nästan 7 månader så har jag tagit mig upp ett steg från den mörka cirkel jag vart i. Jag har inte insett det själv föränn nu... Då släppte nått inom mig och tårarna bara forsade.. Det behövdes nog för jag har skjutit undan allt på sistone...

 

Men igår då hände nånting och jag vet inte vad. Försöker peppa för kvällens trevligheter men det går tungt.. Det är nästan som att jag borde jobba, eller sysselsätta mig med något varje dag för att slippa tänka. Låter säkert konstigt men det är svårt att förklara. Jag va iallafall beredd på att det skulle komma en våg neråt för det är så det brukar vara. Det var skönt att va uppe ett tag ändå.

 

 

Måste börja göra mig klar och igentligen är det inte för mig själv jag är så orolig över kvällen utan mest om man aldrig kommer igång och bara känner att man vill hem så kanske jag förstör stämningen för andra.. Därför har jag oftast valt att inte fara på kalas när jag är såhär.. Å andra sidan kan jag behöva ut någon gång med.

 

Försöker tänka posetivt nu och stiga upp ur sängen.

Fredde <3