Bed of roses

I fredags var vi på Jontes begravning, den vackraste jag vart med om. Den vackraste kista jag sett. Allt va så Jonte och det kunde inte blivit bättre.

Vi fick följa honom ända ut till sista vilan. Vilket värdigt och vackert farväl av en människa som inte längre är med oss.. Det var så fint mitt i all tragedi. 

En familj som kan börja på sin hantering av sorgen. Man läker aldrig och man blir aldrig som förr, men jag hoppas att de kan hitta glädjen igen och lära sig leva med sorgen som det blev för mig. Jag bär den alltid med mig, men tillåter mig att skratta och vara glad idag. 


Vila i frid nu Jonte och jag hoppas du är på en bättre plats som du önskade. Vi är många kvar härnere som saknar dig men så länge vi minns är du inte död.
Sov gott ❤️








Liknande inlägg

Kommentera här: