Ikväll har vi varit på minnesstund på Pentagon road devils. Det va jättefint, mycket tårar men mycket kärlek till någon som berört deras liv på ett eller annat sätt som inte finns längre. Jag är säker på att Jonte själv var med på ett hörn och tittade på..

När vi kom hem lyssnade vi på busringningar som han gjorde 2007, spelade in på telefon. Vissa kom det faktiskt tårar av skratt från.

Taxi: välkomnen till taxi 

Jonte: hej jag skulle vilja ha en taxi

Taxi: jaha vart vill du åka?

Jonte: till flygplatsen

Taxi: vilken flygplats?

Jonte: jamen den största ni har! 

Samtalet slutade med att han undrade hur stor bilen var eftersom han skulle ha med sig ett 230liters terrarium med träsknudlar...

Har inte lyssnat på dessa på flera år, kom upp en massa minnen.

Jag har inte accepterat än att Jonte är borta. Det sjönk in lite ikväll, men det känns som att han bara är på annan ort och jobbar, sen när sommaren kommer så ses vi på stan, Pentagon eller diverse bilutställningar.