Men dra åt

Första gången i mitt liv jag pratat med en läkare och sagt precis vilken medicin och dos av den jag ville ha, och faktiskt fått det utan frågor eller problem.

Efter ännu en natt utan sömn så ringde jag och bad om insomningstabletter som jag ätit tidigare. Helt enkelt för att med allt som vart så stänger inte min hjärna av. Är trött men somnar inte. Läkare brukar kunna bli sura när man själv säger precis vad man ska ha, oftast vill de pracka på en nått skit som inte alls funkar innan man får det som funkar...

Men inte idag. Tack för den, nu inatt har jag tänkt sova. Sömnen har blivit så viktig för mig, jag fungerar inte annars. Det började när Fredde dött, då var sömn det enda som faktiskt fungerade i mitt liv, visserligen med hjälp av medicin men jag var livrädd att måsta ligga vaken om nätterna och tänka.

Vill ju sätta igång och träna som jag tänkt men när ögonen nästan faller igen påväg hem från jobb då går det inte. Nu ser jag fram emot att återkomma imorgon utvilad och träna. Nu väntar jag bara på Hampus så vi kan äta, blir inga många knop alls gjorda idag.

Kommentera här: